Livsmedelsmärkningen måste prioriteras utifrån vad den ”vanliga” konsumenten önskar för information och vad hon förstår och kan ta till sig. De uppgifter som ingår i dagens obligatoriska märkningsföreskrifter anser Li i stora drag vara tillfyllest för att ge den information som konsumenten behöver för att kunna köpa, lagra, tillreda och konsumera livsmedel på ett säkert sätt och för att kunna göra ett informerat val om innehåll, vikt/volym och pris.
Li ställer sig dock bakom en del av de önskemål som de svenska myndigheterna driver angående förändring av vissa obligatoriska märkningsregler inom EU.
Tyvärr är dock märkningen ofta svårförståelig för de flesta konsumenter pga att gällande märkningsföreskrifter innehåller för mycket detaljer. Li anser att en förenkling måste komma till stånd härvidlag och att dessutom märkningskraven på själva förpackningen begränsas så att denna inte blir överlastad med information som skyler den viktigaste informationen. Exempel på förenklingar vore användningen av fler kategoribeteckningar för ingredienser som tillhör samma kategori, undvikande av dubbelmärkning, förenkling av tillsatsämnesnamn etc.
Svårtolkade märkningsregler kan också ge upphov till svårförståelig information. Den beslutade kvantitetsmärkningen av vissa ingredienser (sk QUID), vars avsikt bl a har varit att ge konsumenter möjlighet att göra jämförelser i sitt val mellan likartade produkter, kan bli ett sådant exempel pga många tolkningsproblem.
Märkningsreglerna för näringsvärdesdeklaration (endast obligatorisk i vissa fall) är ett annat exempel på regler som bör förenklas så att de blir mer lättförståeliga för konsumenterna.
Märkningen på förpackningen är en av de viktigaste kommunikationsvägarna mellan livsmedelsproducenten och konsumenterna, men för att åstadkomma en lättförståelig deklaration bör den obligatoriska märkningen begränsas till den information som är av vikt för det stora flertalet konsumenter och som utgör en avgörande faktor för inköp av produkten.
Exempel på märkning som bör vara frivillig är näringsvärdesdeklarationen (vilket den är idag om inte ett näringspåstående görs för produkten) eftersom för vissa typer av livsmedelsprodukter denna information är av litet värde, medan den är av stort konsumentintresse för andra produkter. Det ligger i producentens intresse att på frivillig väg förse konsumenterna med den information som efterfrågas. Ett annat exempel på märkning som bör vara frivillig är miljömärkning. Det är dock viktigt att även frivillig märkning får en enhetlig utformning för att öka förståelsen för konsumenterna.
För information som är av intresse eller vikt endast för vissa grupper av konsumenter bör andra informationskanaler än förpackningen kunna användas, t ex genom direktkontakt med tillverkaren (020-nummer, produktfakta, internet osv) eller eventuellt genom streckkodsläsare i butiken. Viss specifik information ges dock säkrast på förpackningen, t ex information om allergener, eftersom denna information måste vara direkt kopplad till produkten i butikshyllan.
Li anser dessutom att endast EU-gemensam märkning bör vara obligatorisk eftersom obligatoriska, nationella specialregler försvårar den fria rörligheten inom EU.
Symboler kan förenkla märkningen om de är samordnade, dvs inte olika symboler för likartad information, samt internationellt erkända (eller åtminstone EU-gemensamma). Den flora av symboler som idag finns på t.ex. miljöområdet är troligen mer vilseledande än informativa.
Det är viktigt att information i märkningen på livsmedelsprodukter som avser själva förpackningen/förpackningsmaterialet klart särskiljes från den märkning som avser livsmedlet. Symboler avseende förpackningens egenskaper utan förklarande text fungerar därför mindre bra.