Vi befinner oss idag i ett tidigt stadiet av utvecklingen inom gentekniken. Här finns de produkter som endast krävt förändring av 1-2 gener, dvs förhållandevis enkla processer.
Exempel är mikroorganismer som har förändrats för att på ett effektivt sätt framställa tillsatser och processhjälpmedel i slutna processer (t ex enzymer som amylas för framställning av stärkelseprodukter, enzymet chymosin för osttillverkning, vitamin B12 och B2, naturliga färgämnen, aromer och citronsyra).
Till första steget hör även de grödor som hittills godkänts inom EU för livsmedelsproduktion, och som gjorts resistenta mot herbicider eller insekter.
De produkterna är soja, majs, raps och sockerbeta. Av dessa är det idag sojan och majsen som är mest aktuella för oss.
För soja är vi i Europa beroende av importen. Stor andel kommer från USA, där den genmodifierade RR-sojan odlades på stora arealer. Majsråvaran kommer dock huvudsakligen från Europa där odlingen av genmodifierad majs är obetydlig.
De risker med gentekniken som framförts beträffande långsiktiga effekter på bl a människors hälsa, insektsresistens och spridning av genmodifierade egenskaper till vilda släktingar i naturen är frågor som livsmedelsindustrin inte har tillräcklig kunskap om för att själva bedöma. Livsmedelsindustrin anser att säkerheten hos de godkända produkterna är en grundförutsättning för deras användning.
Men livsmedelsindustrin har tagit konsumenternas oro och tveksamhet till gentekniken på allvar och därför med stora ansträngningar försäkrat sig om att aktuella ingredienser till största delen kommer från konventionellt odlade råvaror eller så har man i många fall bytt till andra råvaror.
De genmodifierade grödor som godkänts av EU har inga tydliga konsumentfördelar. Möjligheterna att skapa sådana produkter med hjälp av genteknik finns dock.
Möjligheterna för framtida genteknik. | Läs mer
Sidan uppdaterad 090914