Arla i Kallhäll strax utanför Stockholm fick besök häromdagen av alla oss som jobbar på Li-kansliet. De utsökt förädlade livsmedlen, som alla har mjölken som bas, är alltså ”närproducerade” för oss storstadsbor – även om själva mjölken kommer från gårdar runt om i landet.

Livsmedelsföretagens motsvarigheter i EU-länderna samlades i förra veckan i Madrid för att lyssna till vad Spanien, som nytt ordförandeland den 1 januari 2010, kommer att ha på agendan för livsmedelsfrågorna. Spanien kommer att arbeta tillsammans med de två kommande ordförandeländerna Belgien (andra halvåret 2010) och Ungern (första halvåret 2011). Ordförandeskapets ledord är Solidarity, Responsibililty, Joint actions.

Presentationen gjordes i två delar; den ena handlade om frihandel och den andra om mer specifika branschfrågor. 

Tapas, paella, oliver, Rioja och annan god mat och dryck är vad man förknippar med Spanien – ordförandelandet i EU efter Sverige. I dagarna har Li:s spanska motsvarighet, FIAB, bjudit in de 26 kollegorna för att höra regeringsrepresentanter berätta vad som finns på den spanska dagordningen vad gäller livsmedel.

Samtidigt har vi ett av våra vanlig möten med vår europeiska organisation, CIAA, The European Food and Drink Industry Association. Ordförande i CIAA är för närvarande just från Spanien, Mr Jesús Serafin Pérez. Och vi kommer att fortsätta diskutera hur information om mat bäst kan utformas för konsumenterna. Det handlar bl a om näringsinformation och hälsopåståenden. Också marknadsföring gentemot barn är en fråga som kommer upp. Där har världshälsoorganisationen, WHO, synpunkter. I just den frågan har Sverige mer långtgående regler än de flesta andra länder. Många företag har dessutom egna långtgående regler om reklam som riktar sig till barn.

Livsmedelsindustrin är EU:s största industri. Den skapar välbefinnande och upplevelser för konsumenterna och står för miljontals arbetstillfällen. Det är en dynamisk industri som fortlöpande utvecklas utifrån mer forskning och kunskap om nutrition och matens betydelse för hälsan m m. Utgångspunkten är att konsumenterna ska kunna göra medvetna val och veta att maten är säker.

Det finns många sätt att beskatta mat på. Det fick jag klart för mig när de nordiska branschorganisationerna möttes i Oslo. Vår danske kollega berättade om skatterna i Danmark: Man har en ölavgift på 2,53 kr (danska kronor) per liter och man har en avgift på mineralvatten på 1,14 kr per liter inkl moms. Med mineralvatten menas här vatten med bubblor i och läskedrycker. I Danmark finns också en choklad- och sockeravgift där en höjning väntas så att det i början av 2010 blir 17,75 kronor per kilo.

 De nordiska motsvarigheterna till Li har möte i två dagar i Oslo. Vi möts cirka en gång om året, diskuterar gemensamma frågor och berättar om hur debatten kring livsmedel ser ut i respektive land. Förra gången vi sågs så var det t ex prisdiskussioner som präglade den danska debatten. I Finland är alla, även mejerierna och Finlands motsvarighet till Livsmedelsverket positiva till GDA (guideline daily amount, www.gdainfo.se). Jag rapporterade om den svenska tillsatsdebatten.

De gemensamma frågorna kretsar kring hur CIAA (the European Food and Drink Association), dvs Li:s motsvarighet på EU-nivå (www.ciaa.be) driver och förhåller sig till aktuella frågor. Just nu förväntas jag själv veta lite mer om en del av frågorna eftersom Sverige är ordförandeland. Norge, som ju (ännu?) inte är med i EU deltar i CIAA:s möten på observationsplats. För närvarande representeras de nordiska länderna i CIAA:s styrelse av Mogens Granborg som har en förankring i sockerindustrin. Mötena är givande - inte bara utifrån att vi utbyter viktiga erfarenheter - vi har också mycket trevligt.

Tidningen the Economist är känd för att väl beskriva det ekonomiska läget på olika håll i världen - och samtidigt ha kulturinslag, bokrecensioner m m. I förra veckans nummer fanns ett femtal intressanta artiklar för oss som jobbar med mat (förutom en fantastisk recension av Stieg Larssons böcker: ”The Millennium Trilogy” anses vara ”a masterpiece of its genre”).
En artikel handlar om världens största livsmedelsproducent, Nestlé. Här beskrivs Nestlés nya strategi som bl a innebär att företaget avser att arbeta närmare hälsomyndigheter för att lansera sundhet (wellness) som ett begrepp.

En annan artikel handlar om hälsopåståenden som rör fettsyran Omega-3. The Economist försöker förklara alla komplexa frågor kring att märka produkterna med det. Utan att gå in på dessa extremt komplicerade fakta kan man ändå dra slutsatsen att allt som har att göra med hälsa blir allt viktigare för livsmedelsföretagen. Mycket forskning världen över ägnas nu åt att se hur maten vi äter inte bara ger oss näring – utan också hur den kan medverka till att förebygga sjukdomar. ”Wellness” och ”health” intar centrala delar i företagens verksamheter. Men vi får inte glömma att mat handlar också om välbefinnande. Det betyder att livsmedel som inte direkt påverkar hälsan positivt kan medverka till välbefinnande. Och gränsen mellan välbefinnande och hälsa är inte helt tydlig. Jag tror att vi kommer att se en enorm utveckling inom ”mat som gynnar hälsan”-området. Och det kommer säkert många produkter som ligger på gränslinjen mellan det vi kallar mat och det som är läkemedel. Hälsa och välbefinnande hör ihop!

Idag, onsdag, har vi varit på möte i Jordbruksdepartementet för att diskutera och lyssna till hur vi alla kan bidra till att göra Sverige till ett berömt och omtalat matland. Egentligen låter det bättre på engelska ”The Country of Culinary Food” – eller hur det nu allra bäst översätts. Tanken med matlandet är både att locka hit fler turister och att öka exporten av mat från Sverige. Målet för exporten är att vi 2020 ska exportera för 100 miljarder kronor – år 2008 exporterade vi för 47,5 miljarder. Så det borde verkligen inte vara en omöjlighet. För närvarande är det bara livsmedel och läkemedel inom industrivaruproduktionen som ökar i exporten.