Livsmedelsverket ingriper inte mot OLW:s GDA-märkning på chipspåsar. (GDA står för Guideline Daily Amount – vilket fritt översatt betyder Riktlinjer för dagligt intag). Det var Sveriges Konsumenter som i augusti förra året anmälde OLW till Konsumentombudsmannen för vilseledande portionsstorlekar i GDA-märkningen av chips.

Idag har Svenskt Näringsliv haft ett presseminarium om LO:s krav på kvinnopotter. Vi var flera från olika arbetsgivarorganisationer som tillsammans med Christer Ågren på SN redovisade vår kritiska inställning till kvinnopotter. Min egen inställning, som också framgår av bifogade ”klipp” http://www.vadstarpaspel.se/tv/?video_id=70178&auto=1, är att det måste finnas ekonomiska incitament också för kvinnor att vilja ta på sig mer kvalificerade uppgifter, ansvar m m. Lönesättningen måste göras så nära den som berörs som möjligt. Jämställdhets- eller kvinnopotter riskerar att cementera den könsuppdelade arbetsmarknaden och att skapa inlåsningar. Om företagen i Sverige ska klara konkurrensen med omvärlden krävs att alla talanger tas till vara. Det gäller även kvinnors!

I SVT:s Landet Brunsås är programledarna flitiga med att leverera tvärsäkra påståenden om bl a livsmedelsproducenterna. I programserien ges också i det närmaste fritt spelrum åt livsmedelsbranschens mest kände kritiker, Mats-Eric Nilsson.

Livsmedelsföretagen får däremot inte komma till tals annat än i korta telefonintervjuer där programledare Lotta Lundgren lurar de intervjuade genom att spela konsument. Att låta företrädare för företagen bemöta olika påståenden framför kameran med namn och där de, precis som Mats-Eric Nilsson, får veta vem det är som intervjuar dem ingår uppenbarligen inte i programmets affärsidé.

Det är tydligt att ett av syftena med Landet Brunsås är att utmåla  livsmedelsindustrin som hemlig och sluten.

I det femte avsnittet säger Lotta Lundgren att "livsmedelstillverkningen idag är en väldigt industrialiserad process där tillverkarna inte har något som helst intresse av att berätta vad som pågår i fabrikerna". Och så visar hon upp ett av Sveriges mest sålda matbröd och påstår att det har väldigt lite med bakning att göra och att det absolut inte är bakat med kärlek som det står på förpackningen. Vilket förakt de visar för de anställda i det aktuella bageriet och för de anställda i livsmedelsindustrin i stort.

Om programledarna hade bemödat sig att gå in på det aktuella brödföretagets hemsida hade de kunnat titta på en filmsnutt som dels är ett exempel på att våra företag visst berättar "vad som pågår i fabrikerna", dels visar på stort engagemang . Se filmsnutten

Fackets fula felgrepp

Den som har följt medierapporteringen och debatten om det s k köttklistret kan få uppfattningen att det redan finns i en massa köttprodukter ute i butikerna.  S-parlamentarikerna Åsa Westlund och Anders Ygeman bidrar till förvirringen. I ett debattinlägg i Aftonbladet påstår de att livsmedelsindustrin vilseleder och försöker "lura konsumenterna att köpa hopklistrade bitar av kött i tron att vi köper en fin filé". De undrar också varför inte livsmedelsindustrin tar ansvar i denna fråga.

Vadå luras? Ska livsmedelsföretagen avkrävas ansvar för något som de inte har gjort eller ens kan göra även om de så önskade. "Klistret", som av tillverkaren kallas Fibrimex, är ju inte ens godkänt ännu och finns således inte ute på marknaden. Och även om Fibrimex godkänns är det ju inte säkert att produkten kommer att användas särskilt mycket. Flera livsmedelsföretag, bl a Scan, har tydligt deklarerat att de inte är intresserade. 

De båda S-topparna skriver också att de har "arbetat hårt för att tillsatser i maten måste vara till fördel för konsumenterna för att överhuvudtaget få användas". Vilka är det egentligen som vilseleder, frågar jag mig.

I kriterierna för godkännande av tillsatser finns sedan länge kravet att en tillsats, förutom att  den inte får innebära någon hälsorisk, ska vara av värde för konsumenten eller nödvändig för livsmedelshantering. Snacka om att slå in en öppen dörr.

Det är visserligen valår, men lite sans och balans kan man väl kräva.

Nyss hemkommen efter en dryg veckas semester i sol och värme läser jag i Kristianstadsbladet om att maten granskas som aldrig förr: http://www.kristianstadsbladet.se/article/20100202/KULTUR/702039999/1012.  I en överskådlig, väl genomarbetad artikel kan man läsa om nya böcker, filmer och TV-program som alla handlar om mat. Intresset för mat och miljö inspirerar uppenbarligen många till kreativitet. Förr skrev tidningarnas s k matreportrar recept (oftast på torsdagar eftersom handelskedjorna då hade sin reklam för låga priser) och näringslivssidorna skrev om företag som tillverkar mat. Idag har vi fått en helt ny grupp journalister som skriver om mat kopplat till miljö, om processad mat, hur maten framställs, varifrån råvarorna kommer, om tillsatser m m. Läsarna/konsumenterna är nyfikna och blir allt mer medvetna. Men, som artikeln i Kristianstadsbladet framhåller, många blir också oroliga. Och nog kan man med säkerhet påstå att många oroas helt i onödan.

 Maten har aldrig varit så säker. Folkhälsan har aldrig varit bättre. Grönsaksätandet slår nya rekord - vi närmar oss Livsmedelsverkets rekommendationer. Livsmedelsföretagen i Sverige blir alltmer öppna och tydliga med hur produktionen går till och vad maten innehåller. Möjligheterna att få mer information och kunskap om maten vi äter är oändliga.

 Jag tror att oro hänger ihop med okunskap - trots allt ”vetande”. Dagens konsumenter har inte växt upp med en mamma eller pappa som har haft köket som huvudarbetsplats. Därför känner man inte till att mycket av det som företagen gör idag när det gäller att framställa mat – gjordes tidigare i mindre skala hemma i köket.