Enligt EU:s allmänna livsmedelslag (förordning (EG) nr 178/2002) gäller artikel 18 om spårbarhet och artikel 19 om återkallelse från den 1 januari 2005.
Begreppet spårbarhet kan beskrivas som att via identitet kunna spåra råvaror och produkt bakåt och framåt i produktionskedjan samt att kunna ta fram information knuten till identiteten oavsett tid och plats längs produktionskedjan.
I praktiken innebär det att livsmedelsföretagaren ska ha spårbarhet ”ett steg bakåt” och ”ett steg framåt” i kedjan. Nivån på spårbarhet, dvs. hur systemet utformas, får företagaren själv avgöra. Det beror på vilka risker som förekommer och vilka kostnader företagaren är beredd att ta vid en eventuell återkallelse.
Kraven på spårbarhet innebär bl.a. att det ska finnas skriftlig dokumentation. Spårbarhet ska ingå i egenkontrollprogrammet och kontrolleras i den ordinarie tillsynen. Dessutom ska upplysningar och handlingar kunna lämnas till kontrollmyndigheten på begäran.
Om det finns skäl att anta att ett livsmedel inte uppfyller kraven för livsmedelssäkerhet ska livsmedelsföretagaren som importerat, producerat, bearbetat, framställt eller distribuerat livsmedlet dra tillbaka detta omedelbart och informera berörd myndighet.