För att bevara livsmedlens kvalité och hållbarhet krävs det en ändamålsenlig förpackning. Förpackningen måste vara dimensionerad för att tåla påfrestningar som uppstår p g a temperaturförändringar, hantering och transport.
Livsmönstret hos dagens konsumenter kräver en modern och rationell livsmedelsindustri, som erbjuder olika typer av hushåll ett rikt och varierat utbud av livsmedel. Distributionen av dessa livsmedel är av fundamental betydelse i vårt samhälle och nödvändig för vårt dagliga liv.
Förpackningen är en integrerad del i detta tillverknings- och distributionssystem och en förutsättning för att produkterna skall nå konsumenterna med bibehållen kvalitet.
Alla är vi måna om en god miljö i form av rent vatten, ren luft och ren jord. Detta gäller inte minst svensk livsmedelsindustri som arbetar med råvaror från vår jord och våra vatten. Det är därför naturligt för oss i svensk livsmedelsindustri att värna om att miljön förblir lämplig för produktion av våra råvaror.
Livsmedelsförpackningens fyra huvudfunktioner är att skydda och bevara varan, att underlätta hantering och transport av varan, att dela upp varan i lagom stora mängder som passar konsument, detaljist och grossist samt att ge information om innehållet i form av deklaration, vikt, pris, användning och förvaring.
Förpackningar har ofta utmålats som en symbol för något som endast ger upphov till en negativ miljöbelastning. Denna typ av resonemang är lösryckt ur sitt sammanhang och förpackningens roll, nytta, måste ställas mot den aktuella miljöbelastningen av förpackningen. I åtanke måste det finnas det faktum att desto klenare en förpackning är desto större risk är det att produktens kvalité och egenskaper äventyras.
Vid utformning av förpackningar gäller det att optimera dimensionen med hänsyn till och risken för produktionsspill samt resursåtgången vid produktion av de förpackningar som minimerar produktionsspillet.
För att minimera miljöbelastningen måste förpackningens roll inom ramen för ett system med förpackning, produkt och distributionsmiljö beaktas. En minimering av den totala miljöbelastningen kan endast åstadkommas genom att samtliga delar av systemet beaktas.
I sammanhanget är det även relevant att beakta konsumtionsmönstret eftersom detta bestämmer mängden och storleken på förpackningarna. Konsumtionsmönstrets betydelse framgår vid en jämförelse mellan områden med en hög andel enpersonershushåll jämfört med områden med flerpersonershushåll där enpersonershushållen uppvisar en högre förpackningskonsumtion.
Samma förhållande gäller vid en jämförelse mellan en lokal produktion jämfört med en central som kräver mer transportförpackningar än motsvarande lokala produktion.
I teorin existerar en optimal förpackning men det finns dock flera hinder som gör det högst problematiskt att fastställa och dimensionera en förpackning, bl a mot bakgrund av svårigheterna att fastställa konsumtionsmönstret. Resonemanget kan illustreras m h a ett exempel som bygger på ett flertal studier där man kan låta energikonsumtionen representera den negativa miljöbelastningen.
Förutsättningar
- 1 liter mjölk motsvarar en energimängd om ca 5000KJ
- Mjölkspillet ligger i intervallet 250-1500 KJ, vilket motsvarar 5-30% av mjölkens energiinnehåll eller 4-20% av helheten.
- Förpackningen motsvarar 400-600 KJ, vilket motsvarar 8-12% av mjölkens energiinnehåll, eller 7-9% av helheten.
Förutsättningarna för att minska produktionsspillet är förknippat med möjligheterna att öka förpackningsmaterialet på något sätt. En reducering av förpackningsspillet med hänsyn till demografiska förutsättningar kräver sannolikt att antalet förpackningsstorlekar ökas.
Med denna åtgärd skulle konsumenterna sannolikt kunna välja den förpackning som passar respektive hushåll bäst och medge konsumtion medan kvaliteten är intakt. För att minska skador som uppstår under transporten måste varje förpackning förstärkas med ytterligare förpackningsmaterial.
Med ovanstående utgångspunkter d v s att energiinnehållet av mjölken motsvarar ca 5000 KJ och förpackningen 500 KJ är en rimlig slutsats
- att en överkonsumtion av förpackningsmaterial med 5% som resulterar i att reducera produktspillet innebär en överkonsumtion av förpackningsmaterial motsvarande 25.000KJ per 1000 liter konsumerad mjölk
- att underdimensionera en förpackning med 5% innebär ett produktspill motsvarande 250.000KJ per 1000 liter konsumerad mjölk.
En underdimensionerad förpackning med 5% skapar en miljöbelastning som är tio gånger större än en överdimensionering med 5%. För mer information om förpackningens roll och dess miljöpåverkan se Packforsk.
Förpackningsinsamlingen har i Sverige varit tämligen lyckosam i förhållande till de mål som fastställts för verksamheten. Livsmedelsindustrin använder en stor mängd förpackningar och har därmed ett stort intresse av att insamlingen bedrivs på ett optimalt sätt.
Genom EG:s förpackningsdirektiv, 94/62/EG, fastställdes gemensamma regler och mål inom gemenskapen för att öka återvinning och återanvändning av uttjänta förpackningar. Sveriges riksdag beslutade dock 1993 att producenterna skulle ta över det ekonomiska och fysiska ansvaret för använda förpackningar.
Producentansvaret för uttjänta förpackningar trädde i kraft fr o m den 1 oktober 1994. Sverige har dock även före medlemskapet i EU och lagen om producentansvar reglerat området för dryckesförpackningar av aluminium, 1982:349, och PET-flaskor, 1991:336.
EG:s direktiv syftar till att reducera miljöbelastningen av förpackningar. Direktivet lägger tyngdpunkten på avfallsmängden och inte på den totala miljöbelastningen, vilket vore mer relevant, se avsnitt om förpackningens funktion. I Sverige sker insamlingen av förpackningar och förpackningsmaterial genom de olika materialbolagens försorg.
Verksamheten finansieras genom avgifter på förpackningar som erläggs till REPA vilket är materialbolagens gemensamma dotterbolag.